Åboempir

Dag två avklarad, och med den registrering hos kåren och min första visit på min framtida institution; ett till utrymmet begränsat men med delightfulness överfyllt lite kyffe i det bortersta hörnet på Arken, humanisternas tillhåll på akademin.

Jag har också haft min första rundvandring i staden, och dess arkitektur har fångat mig med sin mångfald. Här samsas nationalromantiskt medeltidsvurmande med helleniserande empir, stående bredvid träbyggen för vilka jag saknar begrepp. För vissa av dem hade Masthuggstårar fallit, och till andra kallas jag av en kärlek utan namn.

En port i jugendstil kröntes med inskriptionen “Omnia vincit amor”. På så sätt är det.

Även naturen har kallat mig, och på en lång promenad begav jag mig i sällskap av en annan utbytesstudent. Av en slump hamnade vi på en stig som ledde oss genom träsk, skog och till slut över vetefält. Det visade sig att vi hade lämnat stadsgränsen bakom oss, och förblindat vandrat rakt in i kvällssolen. Jag kände mig veritabelt älvisk.